NÄR MAN SATSAR FÖR MYCKET

Jag har ett problem, som tydligen är ett problem fast jag inte trodde att det skulle kunna vara det. När det kommer till mina vänner, mina familj och något jag brinner för och anser värt att satsa på. Att lägga ner energi och tid på. Då har har jag en tendens att gå in helhjärtat, att lägga ner min själ i det och satsa allt.

När jag funderar på det så lyckas jag aldrig.
Jag ger allt, men i slutänden står jag där utan någonting.
Kan man satsa för mycket?

Är det enklare att gå genom livet, med ena foten utanför. Kanske är det så att man inte faller lika hårt när man väl faller. För faller det gör man.

Är det en positiv egenskap eller rent av en bara en galenskap?


Jag undrar hur du gör. Är det lättare att falla med ena foten utanför?
Melissa Horn - Med ena foten utanför



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0