Snart så ska jag

Jag har idag tagit tag i något som jag borde tagit tag i för länge sedan. Men nu har jag gjort det. Jag är på väg. Det kommer ta tid, det kommer att vara jobbigt, men ett steg i taget så ska jag nog orka.

Jag kommer nog inte att blogga, vilket ni kanske förstått. Jag har ingen ork, ingen energi över. Men något som jag kommer att behöva den kommande tiden är mina älskade vänner och min familj. Under en period har jag kanske verkat konstig, stött bort er. En försvarsmekanism har jag insett. Men nu kommer jag att behöva er mer än någonsin. Jag kommer att behöva någon som kan hålla mig i handen en stund då och då. Kanske är det nu jag ska skilja agnarna från vetet? Ni som finns nu, ni finns på riktigt.

Jag ville bara att ni ska veta.