MITT SUPER MARIO LIV

Jag och Tess satt och filosoferade idag. Om stora saker. Livet. När vi pratade började vi dra paraleller till något som jag tror alla (födda på vår tid) kan relatera till. Super Mario.

Vi kom fram till att livet är lite som ett Super Mario spel. man börjar med fullt med energi, flera liv. Livet, som vi ser det, är uppdelat i flera liv. Det häder då och då i livet att man får en GAME OVER. Kanske inte dramatiskt pang på med sorglig musik och bokstäverna G A M E O V E R tryckt i ansiktet. Men det händer. För oss var det när vi blev uppsagda från våra jobb.

Man fick helt plötsligt inte fortsätta på banan där man var, utan fick börja om på en ny. Min nya var dock redan påbörjad, då jag börjat studera till lärare och även hennes, då hon börjat på ett nytt arbete. Vi kom även fram till att man måste på gameover ett antal gånger. Man kommer, vare sig man vill det eller inte, till olika vägskäl här i livet. Dessa händelser som får en att tänka på livet som "före det hände" och "efter det hände", som ett helt nytt liv.

Vi pratade även om att man ibland inte får game over, utan lyckas fånga en såndär stjärna som gör att man blir starkare, snabbare och ta tag i saker som man kanske inte hade energi till förut. Denna stjärna kan vara något som kommer inifrån en själv eller från en vän, en partner eller kanske ett nytt jobb. Vad du vill.

I spelet, som i livet, kommer man ju att möta dessa fruktade "Bossar" som man måste slåss emot för att ta sig vidare. Sådana har man mött och fler lär de bli. De som ställer sig i vägen. Som man måste ta hand om för att komma vidare. Det finns ju även många små "hinder" som man måste passera, hoppa över och springa ifrån, eller skjuta med en svamp så de försvinner för evigt.

Och en vacker dag ska vi komma i mål, det gör man, flera gånger. Livet är ju som spelet uppdelat i flera olika banor. Men den dagen man klarat ut spelet, kommit till det slutgiltiga målet, då vet man att man passerat alla hinder, slagit alla "bossar" och samlat på sig en massa erfarenheter på vägen. Som i livet.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0