KÄNSLA

En känsla av saknad. Av det som varit, de älskade människor som varit mina älskade människor en gång. Av det som skulle komma att bli. Rädsla inför det som kommer. Men ändå en känsla av att allting kommer att bli bra. Bra är ju vad man gör av det, vad man förväntar sig. Allt blir bra tillslut. Nästan.

Men jag undrar, kommer jag någonsin bli av med denna rastlöshet?



Jag tänker mycket på dig nu Johanna. Jag saknar dig. Jag sörjer att vi andra får leva och växa upp, medan du alltid kommer vara den sextonåriga flickan. Flicka, trots att vi trodde vi var vuxna redan då. Jag saknar dig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0