KVÄLLSPROMENAD MED MINNEN

Hur kommar det sig att vår hjärna fungerar så att vi kan framkalla fotografiska minnen genom att använda oss av våra sinnen? En doft kan framkalla en känsla, en känsla en doft. Bara av att se något kan våra hjärna flytta oss tillbaka flera år i tiden och få oss att uppleva ett ögonblick åter. Det är så enormt och underbart att jag inte vill veta hur det fungerar. Det räcker med vetskapen att det gör det.






Ekarna får mig att minnas vad som fick mig att förälska mig i Kungsör.
Björkarna minner om rinnande näsa och kliande ögon. När jag ser
en maskros kommer jag att tänka på dig, Johanna, hur vi matade
din pappa med maskrosblad när han sov. Som dom gjorde i Pippi
filmen. Rönnbären får mig att inse att hösten snart är här, eller har
den redan kommit? Himlen får mig att känna att alla dom som
lämnat oss här på jorden finns med oss, nära. Mina vita ben påminner
 mig att jag måste hinna sola innan sommaren är slut. Doften av varm
asfalt med inslag av ruttet vatten från bäcken får mig att le.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0