IBLAND SÄGER KROPPEN IFRÅN
Igår vaknade jag med jätteont i magen. Smärtorna kom och gick och jag förstod var det var. Senast jag fick såhär så blev det läkaren, aktuen och diagnosen magsår. Min bror skulle komma på lunch, snälla Elin gick och köpte lite magmedicin. Min snälla bror följde med mig till läkaren. Efter en massa prover så kunde vi vara säkra på att det var magsår igen. Ny omgång medicin. Order om att lugna ner mig, sluta oroa mig och sluta stressa.
Jag låg och funderade igår när jag skulle sova. Jag fick så dåligt samvete när jag tänkte på hur jar har prioriterat på senaste tiden. Jag har satt mig själv längst ner på listan och den som betyder allra mest för mig har hamnat långt där nere med. Jag skäms för att ha tänkt tanken att jag inte har någon enegrgi över för att göra något roligt med M, jag har tänkt att sen, när allt lugnar ner sig för alla runt omkring oss då kommer jag få lite mer energi över. Men vad jag inte fattat är att det är det som är viktigt för mig, jag och M ska komma först på listan, sen om det finns energi över, då kan man lägga den på andra.
Jag har verkligen fått mig en tankeställare.
