Snart så ska jag

Mycket har förändrats sedan 2004, men min kärlek till dig är densamma!

Min moster är min hjälte! Har alltid, sedan jag var mycket liten sett upp till min moster. Hon var alltid så tokig och glad, och är det fortfarande! Jag minns när vi åkte i hennes bil och sjöng med Magnus Ugglas "Fula gubbar", "jag mår illa" och skrålade till "Jånni Balle". Det tyckte jag var det bästa som fanns. " Hon var så rolig och galen min moster, kunde göra de fulaste grimagerna och sjunga högst. Jag minns att jag alltid tyckte att hon borde bli känd. Hon sjöng ju så fint! Nu är jag lite äldre, men jag tycker fortfarande att min moster är världens bästa, det är fortfarande kul att sjunga i hennes bil och hon är fortfarande lika galen och rolig som då.


Man har aldrig tråkigt med min, världens bästa, "nanni"!

Min mamma är min hjälte. Mamma är den som alltid, alltid finns där för mig. Hon är min klippa som jag kan luta mig emot alltid. Jag har turen att ha många såna i mitt liv. Min mamma har lärt mig allt jag kan, men mest av allt har hon lärt mig att man måste ta hand om varandra. Mamma är den mest osjälviska, snällaste, mest välmenande människa som jag mött. Om jag så fått lite av det hon har är jag nöjd.

Jag älskar dig mamma! Du är fortfarande den varma famnen som man kan krypa in i när man känner att hela världen vill en illa. Du har lärt mig att stå på egna ben. Att klara mig själv, men du och pappa är fortfarande en stor del av mitt liv, som jag inte vill släppa taget om. Någonsin.

Du har funnits där för mig och så många andra genom åren, genom svåra tider, genom glädje. Du är en underbar människa och jag är så glad av att få vara en del av dig. Och att du är en del av mig. Jag älskar dig så mycket mamma!

<3
Tack för att du är du.

Min pappa är min hjälte. Han är den jag vet att jag kan ringa, om allt, för han kan allt! Det är nog faktiskt helt sant, jag vet nog ingenting som min pappa inta klarar av om han försöker. Sen vet jag att pappa alltid ställer upp. Alltid. Vi är väldigt lika jag och min pappa. Samma humör och lika envisa och principfasta. Vilket resulterar i att vi båda oftast har rätt och ger oss inte. men det går snart över.

För min pappa är bäst, jag älskar honom så mycket! Just för att han alltid ställer upp och han ger så mycket av sin tid och sitt hjärta. Jag tror jag alltid kommer vara pappas flicka, för vi är just så lika pappa och jag. Sen är jag ju bäst, som honom, så är det ju bara! <3 Pappa har gått igenom mycker och han vet mycket, han har svar på allt och rådena tar alldrig slut. Jag vet inte var jag skulle göra utan honom och mamma. Vet jag inte vad eller hur man ska göra något, är svaret bara ett telefonsamtal bort.

Jag älskar dig pappa, jag är så glad att du finns. Lova att du alltid gör det. 

<3

MORMOR

Min mormor är min hjälte. Hon är den underbaraste man kan tänka sig att ha som mormor. Jag kommer ihåg när jag var liten, jag var ganska mycket hemma hos mormor och Roffe, det var så mysigt! Hos mormor fick man inte hembakta bullar jämt, men man fick en massa annat kul! Man fick följa med på demostrationer, man fick bygga kojor nästan överallt, man fick vara i lekparken (fast där fick man inte kissa buskarna som hemma) och man fick diska med ett eget fint förkläde. Mormor har inte varit något "bullmormor" men hon är världens bästa mormor och en stor del i vem jag kom att bli. Hon har lärt mig mer än att laga köttbullar, hon har lärt mig om livet.

Mormor är en av mina bästa vänner, hon vet allt om mig och jag kan prata med henne om allt. Hon finns alltid där. Alltid. Det är jag tacksam för, så tacksam. För utan mormor vore det kaos hos mig. Vi kan kivas och snäsa, för att vi vet att vi alltid finns kvar för varandra i slutändan. Jag älskar dig mormor, du är min livboj. Min bästa vän! Mormor har lärt mig att inte ge sig, att kämpa på trots att man kanske egentligen inte orkar. Att ha en åsikt och våga stå för den. Att ingenting är omöjligt, inte ens att åka pulka utan snö.

JAG ÄLSKAR DIG MORMOR!

Roffe, min mormors sambo, mer än så, han är underbar! Så länge jag kan minnas har han funnits där vid våran sida, med våran menar jag allla i familjen. För mig så betyder han så mycket. Det var han som hjälpte mig att lära mig att läsa innan jag började skolan. Det var han som gick med på att sitta och "ro" i en upp och nervänd pianopall, för det var faktiskt vatten innan man kom till skolan. Det var han som hade allt tålamod i världen med att jag ville vara fröken, och bestämma allt. För jag var en lite jävla gestapo när jag var liten. Han hjälper mig med skolan och livet nu, som han gjort i snart 13 år! Utan Roffe skulle jag inte vara så motiverad och plugga så som jag gjort. Jag kanske inte är ditt biologiska barnbarn, men jag är ditt barnbarn. Du är min Roffe! <3


DU BETYDER SÅ MYCKET FÖR MIG!
TACK FÖR ATT DU FINNS <3



Jag och Roffe!