JAG HAR.
Jag skev nyss en statusrad på Facebook:
har kli i ögonen. Svid i halsen. Bank i huvudet. Värk i öronen. Smutsiga golv. Skräp överallt. Ingen ork till någonting. Så, nu vet ni vad jag har.
Aj, Malin, aj. Ibland måsta man gnälla lite, för att på något sätt förklara hur synd det är om en? Eller vad är det man vill med allt detta gnäll? Jag får ont i magen när jag tänker efter på hur mycket man (jag?) fokuserar på det man har, som är jobbigt. Ja, ni förstår.
Men för att ta Facebook som ett exempel här för att få perspektiv på saker och ting. Bara att titta igenom sina "nyheter" där, du ska vi nog ha i åtanke att det mörkaste, det jobbigaste inte är något man får ta del av i detta forum. Där har vi någon som nyligen förlorat någon nära. Några som inte mår bra fysiskt. Några som inte mår bra psykiskt. Någon som sörjer en saknad vän. Någon som är ensam. Någon som har en anhörig som är svårt sjuk. Någon som är osäker och vilsen. Någon som är trött. Någon som blivit sviken.
När jag läser detta känner jag med dessa vänner. Så mycket att det gör ont i mig. Det gör ont att se hur ont det kan göra. Då känns mitt ont lite små fånigt. Jag vet själv hur ont det kan göra. Det får mig att se saker i ett nytt perspektiv. Detta är inte något moraliskt inlägg om hur man inte ska gnälla för det finns de som har det sämre än en själv, tvärtom på ett sätt.
Iställer för att fokusera på allt jobbigt och smärtsamt vi har, borde vi lägga fokus på det vi har som gör oss lyckliga. Det som får oss att klara av alla mörka, hemska, jobbiga stunder. Vi borde vara glada och tacksamma för de vi har omkring oss, vi har de bara på lån.
Så om jag får sudda ut och börja om:
har underbar familj som älskar mig. Underbara vänner som alltid ställer upp. En sambo som jag delar allt med, mitt liv, mitt hjärta, min själ. Ett hem där jag är trygg. Mat och rent vatten. Har allt jag behöver för att hålla mig hel och ren. Har mediciner mot mttt kli i ögonen. Har kärlek att ge.
Det som känns bra är att denna sista "lista" skulle jag kunna skriva på länge, den skulle kunna bli nästan hur lång som helst. Det känns bra. För vi har så mycket att vara tacksamma för, det är så mycket vi har, som vi borde uppmärksamma.
har kli i ögonen. Svid i halsen. Bank i huvudet. Värk i öronen. Smutsiga golv. Skräp överallt. Ingen ork till någonting. Så, nu vet ni vad jag har.
Aj, Malin, aj. Ibland måsta man gnälla lite, för att på något sätt förklara hur synd det är om en? Eller vad är det man vill med allt detta gnäll? Jag får ont i magen när jag tänker efter på hur mycket man (jag?) fokuserar på det man har, som är jobbigt. Ja, ni förstår.
Men för att ta Facebook som ett exempel här för att få perspektiv på saker och ting. Bara att titta igenom sina "nyheter" där, du ska vi nog ha i åtanke att det mörkaste, det jobbigaste inte är något man får ta del av i detta forum. Där har vi någon som nyligen förlorat någon nära. Några som inte mår bra fysiskt. Några som inte mår bra psykiskt. Någon som sörjer en saknad vän. Någon som är ensam. Någon som har en anhörig som är svårt sjuk. Någon som är osäker och vilsen. Någon som är trött. Någon som blivit sviken.
När jag läser detta känner jag med dessa vänner. Så mycket att det gör ont i mig. Det gör ont att se hur ont det kan göra. Då känns mitt ont lite små fånigt. Jag vet själv hur ont det kan göra. Det får mig att se saker i ett nytt perspektiv. Detta är inte något moraliskt inlägg om hur man inte ska gnälla för det finns de som har det sämre än en själv, tvärtom på ett sätt.
Iställer för att fokusera på allt jobbigt och smärtsamt vi har, borde vi lägga fokus på det vi har som gör oss lyckliga. Det som får oss att klara av alla mörka, hemska, jobbiga stunder. Vi borde vara glada och tacksamma för de vi har omkring oss, vi har de bara på lån.
Så om jag får sudda ut och börja om:
har underbar familj som älskar mig. Underbara vänner som alltid ställer upp. En sambo som jag delar allt med, mitt liv, mitt hjärta, min själ. Ett hem där jag är trygg. Mat och rent vatten. Har allt jag behöver för att hålla mig hel och ren. Har mediciner mot mttt kli i ögonen. Har kärlek att ge.
Det som känns bra är att denna sista "lista" skulle jag kunna skriva på länge, den skulle kunna bli nästan hur lång som helst. Det känns bra. För vi har så mycket att vara tacksamma för, det är så mycket vi har, som vi borde uppmärksamma.
Kommentarer
Trackback
