HISTORIEN OM STIG
Min lilla söta hårboll. Mitt hjärta! Stig har funnits i våra liv i snart fyra år nu. Han är våran lilla bebis. Våran ögonsten. Han är rolig, gosig som få, sen är han smart med. Jävligt smart. Han har sedan han var liten varit proffs på att smöra sig in hos folk. Han började sitt liv som innekatt, men trivdes inte med det, han satt bara i fönstret och skrek på alla småfåglar och annat kul som var ute. Tillslut gav vi med oss och släppte ut honom, vilken lycka! Nu var han tillfreds. Han kom ju hem varje kväll och så, ingen fara med det. Han hade massa kattkompisar ute och busade runt hela dagarna. Sen kom dagen då vi flyttade. Bara några kvarter bort, Stig sprang hem några gånger till gammla lägenheten, men tillslut kom han på vart vi bodde, stackarn.
Sen flyttade Elin och Magnus närmare oss och på bottenvåningen. Då kom han på den briljanta ideén att han kunde ju gå dit när vi inte var hemma. Så han satte sig där och skrek och skrek och skrek. När det inte gav något resultat så gav han upp. En sommar när vi var iväg på semester så hade vi självklart skaffat kattvakt, men då stack Stig. Det gick en månad utan en skymt av honom. Jag var så ledsen. Lappar på ICA, långa promenader, ingen Stig. Sen en dag, då ringer våran gammla granne och säger att han hittat honom, full i fästingar och mager. Jag har inte varit så glad någon gång. Massa pussande och kramande! Nu i sommras när vi varpå semester så försvann han igen. Han var bort ungefär en månad och jag började med mina lappar och mitt runtfrågande och promenadletande.
Av en slump så nämnde min arbetskamrat för en vikarie att min katt var borta, vikarien arbetade även på ett ålderdomshem i närheten. Men, hur ser han ut frågade hon? Sen ringde hon, det visade sig att Stig hade flyttat in där. Tokiga katt! De hade haft en råttinvation under sommaren, smart Stig! Massa mat och personal och boende hade släpt in honom på nätterna, han hade naturligtvis tappat halsbandet med mitt mobilnummer. Så vi hämtade hem honom, han kom springande när han hörde oss och jag fick krama honom hela vägen hem.
Sedan har detta blivit en ständig kamp. Stig han är en bra skådespelare. Om jag släpper in honom och ger honom blötkattmat som han får ungefär två gånger om dagen, mellan äter han torrisar. Sen kan han gå ut igen en fem minuter, sen släpper Magnus in honom och han skriker som han aldrig sett mat förut och vill ha mer. När han upptäcker att det inte funkar så går han och äter torrisarna. Så han är smart.
När vi inte är hemma och han vill in, då springer han till ålderdomshemmet och skriker till någon släpper in honom, där får han värme, mat och uppmärksamhet hela tiden. Vilket är bra för honom, men inte konstigt att han inte kommer hem sen, vi har varit och sagt till flera gånger att ring oss när han kommer istället, men inget händer. Jag har så ont i magen varje gång för att just den här gången är han inte där, han är påkörd. Fy, hemska tanke! Nu var vi och hämtade honom igår igen, han var där, skönt och har gett numret till ännu flera i personalen. Hoppas det hjälper, vill att min Stig ska ha det bra, men hemma hos oss, med oss. Han är ju våran ögonsten.
Sen flyttade Elin och Magnus närmare oss och på bottenvåningen. Då kom han på den briljanta ideén att han kunde ju gå dit när vi inte var hemma. Så han satte sig där och skrek och skrek och skrek. När det inte gav något resultat så gav han upp. En sommar när vi var iväg på semester så hade vi självklart skaffat kattvakt, men då stack Stig. Det gick en månad utan en skymt av honom. Jag var så ledsen. Lappar på ICA, långa promenader, ingen Stig. Sen en dag, då ringer våran gammla granne och säger att han hittat honom, full i fästingar och mager. Jag har inte varit så glad någon gång. Massa pussande och kramande! Nu i sommras när vi varpå semester så försvann han igen. Han var bort ungefär en månad och jag började med mina lappar och mitt runtfrågande och promenadletande.
Av en slump så nämnde min arbetskamrat för en vikarie att min katt var borta, vikarien arbetade även på ett ålderdomshem i närheten. Men, hur ser han ut frågade hon? Sen ringde hon, det visade sig att Stig hade flyttat in där. Tokiga katt! De hade haft en råttinvation under sommaren, smart Stig! Massa mat och personal och boende hade släpt in honom på nätterna, han hade naturligtvis tappat halsbandet med mitt mobilnummer. Så vi hämtade hem honom, han kom springande när han hörde oss och jag fick krama honom hela vägen hem.
Sedan har detta blivit en ständig kamp. Stig han är en bra skådespelare. Om jag släpper in honom och ger honom blötkattmat som han får ungefär två gånger om dagen, mellan äter han torrisar. Sen kan han gå ut igen en fem minuter, sen släpper Magnus in honom och han skriker som han aldrig sett mat förut och vill ha mer. När han upptäcker att det inte funkar så går han och äter torrisarna. Så han är smart.
När vi inte är hemma och han vill in, då springer han till ålderdomshemmet och skriker till någon släpper in honom, där får han värme, mat och uppmärksamhet hela tiden. Vilket är bra för honom, men inte konstigt att han inte kommer hem sen, vi har varit och sagt till flera gånger att ring oss när han kommer istället, men inget händer. Jag har så ont i magen varje gång för att just den här gången är han inte där, han är påkörd. Fy, hemska tanke! Nu var vi och hämtade honom igår igen, han var där, skönt och har gett numret till ännu flera i personalen. Hoppas det hjälper, vill att min Stig ska ha det bra, men hemma hos oss, med oss. Han är ju våran ögonsten.
Kommentarer
Trackback
