Snart så ska jag

Ja, då fick man magsår med då. Kanske dags att börja lugna ner sig lite, men det är svårt!


Började med att jag vaknade med magont i morse, mådde illa som fan, tänkte att nu har jag åkt på magsjuka. Men efter flera minuters vridande i sängen gick jag upp och tog en magkatarrstablett och gick och la mig. Somnade om vid halv nio och vaknade klockan tio av alarmet på mobilen. Kände mig piggare och tänkte att det var nog bara magknip eller något. Klivet upp och börjar klä mig, någon minut senare ligger jag på golvet och håller på att dö av smärta. Kändes det som. Ringer vårcentralen, de tycker att jag ska komma ner på en gång. Ringer efter svärmor <3 som kommer och hämtar upp mig och skjutsar mig. TACK!

Den värsta smärtan går över efter en stund. Väl på vc lämnar jag prover hit och dit. Får ett till anfall av världens-värsta-smärta. Blir skickad till Västerås och akutmottagningen. Mamma avlöser svärmor <3 . Väl dä, mer prover, HATAR nålar. Vänta, vänta, får träffa läkaren, vänta mera, får en drink med något grumligtgojjs som smakade hotmedicin/tavelkrita/minttabletter inte gott. Vänta mera, vänta. Sen kommer läkaren in och säger att leverproverna ser bra ut så då kan vi utesluta gallsten. Skönt. Sen säger han att han tror att jag har fått magsår. Magsår? Ähh, det får ju bara de som stressar ihjäl sig och så, eller? Ja, så är det nog för jag har fått höra otaliga gånger idag att jag måste lugna ner mig, ta hand och mig själv, sluta oroa mig så mycket för allt och alla.

Men, det är ju jag? Vem är jag utan allt det där? Säg det ni som vet.