KROPPKAKOR
När jag träffade Magnus så blev jag snabbt varse om dessa ljuvliga, nästan magiska degklumpar som var beskrevs som en delikatess. Det var inte att jag var lite nervös första gången jag blev medbjuden till svärmor på Kroppkakekalas där halva släkten närvarade. Då alla viste att jag aldrig ätit detta förut var jag lite nervös, tänk om jag inte skulle gilla det! Skulle jag ha stake nog att spotta ut det, eller snällt svälja och krysta fram ett tveksamt "åhh, va gott"? De degiga blekgråa klumparna som jag trodde innehöll någon slags inälvsblandning (varför annars kroppkaka?) de såg ju inte direkt smakliga ut.
Men jag behövde varken göra det ena eller det andra, för det smakade ju underbart! Så jag beslöt mig snabbt för att lära mig att göra dessa själv. Då det är en liten procedur med att koka, potatisen ska kallna och rivas, tar det ju lite tid och händer inte så ofta. Sen var jag på Willys för att införskaffa lite annat, då såg jag att Kungsörnen hade kommit ut med en Pitepaltmix! Pitepalt är snarlikt kroppkakor, enligt min mening? Så jag tänkte att det måste jag prova!
Ja, det smakade, okej! Likte för degigt, lite för mycket rågsmak. Men helt klart ätbart!
