Snart så ska jag

En tanke slog mig idag. Vi satt och diskuterade i skolan och formuleringen "du är för snäll" kom upp. Då började jag fundera, kan man vara för snäll? Vad innebär det?

För att jämföra så kan man kanske ta gott som exempel. Ingenting kan ju smaka för gott, eller? Eller vara för fint? Egentligen. Men att vara för snäll? Hur vet man det, och vart går gränsen för närr man är snäll, och när man är för snäll? Det finns flera ord för detta, man kan vara "dum-snäll" och "översnäll". 

Jag har fått höra det många gånger, hellst när man blir sviken av någon eller när man känner sig lite bortglömd eller åsidosatt. Ingen ser det väl som ett straff, "nu har hon varit så jävla snäll mot mig så jag måste var lite elak för att balandera upp det"? Nu hård drar jag det, jag vet. Jag menar heller inte att den som uttryckte detta har fel på något sätt, jag har själv sagt såhär många gånger. Det jag undrar är bara hur kan det bli så? Ärr om man är för snäll då går det illa. Vart går gränsen? Det skulle jag vilja veta.

Kan det vara så att om man ställer upp på någon och hjälper till och försöker vara en bra vän så blir man lätt besviken om man inte får samma behandling tillbaka? Att man, om man nu ska vara elak, är lite naiv. Men jag anser inte att man bör gå runt och tro det värsta om människor heller? Tänk vad tråkigt allt skulle bli.

Jag vet att det gör ont när man blir behandlad på ett sätt som man inte förtjänar. Men jag kommer ändå att uppfostra mina framtida barn till att tro på människors godhet och välvilja. Vad är tacken för att man är snäll? Det kanske inte är så konstigt att man känner sig lite bitter ibland.